Restanten

..bodde jag i Appingedam i Holland, och var väldans tjock om magen, skulle ju föda barn (bombsäkert en kille enligt ultraljudet..) om sisådär 2 veckor..

Jag hade bl.a köpt en bänkskiva till ett skötbord på Ikea i Amsterdam några veckor tidigare.
Den skulle jag nu åka iväg de ca 23 milen enkel väg för att byta till en mindre.


Hade känt mig lite trött i sidan på morronen, men man sov ju lite halvdåligt ibland, så det var nog lugnt. Jag hade fått med mig min holländska kompis Antje på färden, omutifallatt...

Den där värken i sidan började tillta något på nervägen, och väl framme vid Ikea kunde jag inte gå länge innan jag var tvungen att stanna upp o andas, typ dubbelvikt...

Flera människor undrade hur det var fatt..."bra", sa jag, som började misstänka att det var värkar jag hade. Antje frågade om vi skulle åka till sjukhuset i Amsterdam, men det ville inte jag, för tänk om dom behöll mej... Så vi åkte hem. Antje körde ganska fort, 160 knyck ungefär, o jag blev rädd o fick ondare, varpå hon körde ännu fortare...o.s.v..

Väl hemma i Appingedam gick det inte att få tag på Jeroen (tänka er det fanns inga mobiler då..), de skulle just den kvällen ha "Appingedam-natten" när alla pubar flyttar ut på gatan o det är fest natten lång.. Så eftersom han drev en pub skulle han direkt dit efter jobbet.

Så jag ringde till Jeroens syster, som hade 2 barn, och beskrev hur jag kände o undrade om det kunde vara barnafödande på G??? Hon tyckte det lät så och sa att jag skulle åka till sjukhuset. Efter ett tag lokaliserades Jeroen, så han kom också till sjukhuset, dit Antje hade kört mig o hängt med in.

Det här var en fredagkväll, och jag hade propsat på att jag skulle ha ryggmärgsbedövning, och hängt över doktorn, så han skrev in det i min journal om jag skulle komma in en helg o han inte var där.. Detta tyckte alla som jobbade på sjukhuset var helknäppt, så det blev en väldans massa folk som kom och kollade på "den där knäppa svenska tjejen"...

Nåväl, precis ca 3 timmar efter jag kom till sjukhuset föddes kl. 21:03 ett litet barn... o döm om min förvåning när det var en liten tjej dom halade fram!

Strax därefter gav sig Jeroen ut i Appingedamnatten, och givetvis skulle alla skåla med och bjuda den nyblivna pappan... Så det dröjde rätt så långt in på eftermiddagen dagen efter innan han kom o hälsade på oss! Lilla Sarah Johanna var den enda ungen som inte hade fått nån nalle e.d... Hon var den minsta, men friskaste ungen på sjukhuset., det vanligaste i Holland är ju att man föder hemma,, bara om något misstänks gå snett föder man på sjukhus.. Så det tog en del övertalning från min sida att också få doktorn att skriva panisk förlossningsskräck i min journal, för jag hade ingen lust att betala 10 000-tals kronor ur egen ficka för att föda barn på sjukhus med experterna 10 sekunder bort istället för hemma...

Vilka minnen! Vilka underbara 22 år jag haft med denna bestämda lilla dam, som minsann rymde hemifrån när hon var 9 år, men det är en annan historia!

Ett jättestort grattis på din 22 -årsdag älskling!