Restanten

Dagarna blir till veckor, veckorna blir till månad, och nu är det snart slut på äventyret för min del, hemresa 28 april. Ena kollegan uttryckte ganska väl vad fler av oss tänker: "Man får nästan dåligt samvete för att man inte längtar hem mer..."

Jobbet framskrider med två steg framåt och ett steg bakåt, ganska OK alltså..

Det som blivit vardagslunk för oss här kan man ju vänja sig vid och lätt stå ut med...

Väckningsservice, ner till dignande framdukad frukost, hopp in i Guld-vanen där kostymklädd chaufför kör oss till dörren på jobbet, och hämtar oss 16.30 på eftermiddagen.

När man passerar portvakten på fabriken gör han honnör..

Intressanta jobbdagar som går snabbt, och där man ibland råkar ut för överraksningar, och där fler o fler koreaner lär sig säga "Jajamän..".

Lunchen på jobbet har avhandlats tidigare, i veckan fick vi en ny kulinarisk uplevelse i form av sockerkaksinbakad varmkorv, ca 3 cm långa. Överhuvudtaget så gillar de myccket sött i maten som t.ex det söta vitlöksbröd man får på restauranger.

Väl hemma på eftermiddageen hålls dörren upp av fler kostymklädda...man tar hissen upp till nystädat, nybäddat rum, med fräscha handdukar o badrock, där det alltid ligger 2 mörka små chokladbitar vid nattduksbordet..

Ett bad i det sköna badkaret, lite slappande, sen går vi ut och äter på någon av de otaliga restauranger som finns i närheten, ibland pasta, ibland kött, ibland något annat... till det öl eller juice eller drink sen kaffe, gärna på t.ex Dunkin donuts...

Ett ganska behagligt liv än så länge alltså...

Men visst tusan ska det bi skönt att komma hem också, var sak har sin tid!